– Det var någon som kallade mig ”nassist” och det får jag väl skriva under på, säger Lars Vilks om sin bok.

Lars Vilks ger ut kokbok

– hyllning till grisen

19 september 2016

”Grisen på spisen”. Så lyder titeln på den kontroversielle konstprofessorn Lars Vilks senaste projekt.
– En riktigt fläskig utgåva! säger Vilks muntert inför utgivningen av hans recept- och essäsamling.

Kokboken släpps i samband med årets Bokmässa där temat är ”yttrandefrihet”.
– Men boken har ingenting med det att göra. Det här är recept som jag hämtat ur min barndom, kombinerat med tankar kring grisen som kulturvarelse, säger Lars Vilks.

– Alla recept är baserade på grisen, som jag dels kan identifiera mig med som bökande gestalt, dels kan tillaga och äta eftersom jag står över den i näringskedjan – enbart det en spännande konstfilosofisk utgångspunkt.

Vi träffar Vilks på en solig uteservering på hemlig ort. Sensommarvärmen dröjer sig kvar. Vilks sitter i shorts. Konceptualisten, som han gärna kallar sig själv, förefaller uppsluppen och vid gott mod, sin inhemska och påtvingade dygnet runt-exil till trots. En bit bort står två civilklädda män och avspanar nejden. Beväpnade.

– Jag brukar ju laga all vår mat, eftersom jag har så gott om tid. Killarna uppskattar verkligen min matlagning och alla recept jag testat på dem. Det är så jag fått idén om ett större gris-projekt, berättar Lars Vilks.

gris - kopia
Bokomslag för ”Grisen på spisen”.

– Min mormor gjorde världens godaste pressylta. Hon tog vara på grisens alla delar. Jag har recept på sotad griskind, fläskfilé brässerad i apelsinjuice, revbensspjäll Kartago och en massa annat gott. Samt givetvis aspekter på själva ätandet som oral-andlig-anal upplevelse.

Tror du inte att det kan uppfattas provokativt att just du kommer ut som grisätare av rang? Det finns ju många som betraktar djuret som ”orent”?

– Det är aspekter bortom min kontroll. Världen blir till i betraktarens öga. Reaktioner av det slaget ingår i själva konstprocessen. Liksom skinkstek med gräddsås. Kåldolmar. Fläsklägg. Allt är konst! Även den här intervjun.

Du kallar i boken grisen för ”en praktisk inrättning”?

– Ja, ett vandrande skafferi som fyller på sig självt under vår, sommar och höst och sedan slaktas lagom till vintermörker och kyla.

– För övrigt är grisen ett av våra äldsta tamdjur. Redan 5000 före Kristus tämjdes vildsvin i Kina och främre Orienten för att ha som föda, alltså långt före nötkreaturen.

– Min bok är helt enkelt svinbra, fnissar Vilks. Jag har som exempel med ett dunderrecept på aladåb, som min mormor brukade göra på bog. Men här omdöpt till Allah-dob, som en liten konstfull blinkning åt högre makter. ”Gud är född”, ungefär. I alla fall enligt Google Translate.

”Grisen på spisen” utges av Melker Pärson förlag.

Frank Bouvin