Efter avelsturnén: nu öppnar Juholt en food truck

24 april 2017

Nepal. Malaysia. Sydafrika. Brasilien. Och snart föds Juholts åttonde barn i Kanada.

– Ända sen tonåren har jag vetat att jag har en frustande, småländsk avelstjur inom mig. Men som jag aldrig vågat släppa ut på grönbete – inte förrän nu! säger Håkan Juholt till Inzoomat.

När den politiska karriären rämnade vintern 2012 föll han ner i vad han beskriver som ett totalt mörker.

– Livet var över. Det var så det kändes. Inga drömmar fanns, inga uppgifter kvar att utföra – allt som återstod var mörker. Men så mindes jag min ungdomsdröm! 

– Jag kan inte ha varit mer än 12-13 år när jag första gången formulerade tanken på en global Juholt-klan. En representant på varje kontinent, det var min drömbild.

Juholts rutt.
Juholts rutt.

Den unge Juholt var, trots sin vision, timid och försagd bland flickor. Istället började han i de tidiga tonåren köpa upp äggkoppar från traktens lumpbodar. Han fick dem för en krona styck och hade snart länsat varenda loppis och lumpbod inom tio mils radie. Äggkopparna radades upp i hundratal på loftet till familjen Juholts ladugård utanför Oskarshamn – innan han påbörjade det mödosamma arbetet med att fylla dem alla.

– Jag tänkte att jag inte behövde veta hur allting skulle gå till rent praktiskt, det skulle lösa sig i framtiden. Men jag förstod att det gällde att börja bunkra redan i tidig ålder. Jag ville ju ha en hel här! berättar han hänfört och slår ut med armarna.

Några månader senare fick den unge Juholt veta att sädesvätska bara klarar sig några sekunder i det fria. Allt hans arbete hade varit förgäves.

– Men jag hämtade mig rätt snabbt från äggkopps-debaclet. Ungefär samtidigt hade en kompis introducerat mig för SSU inne i Oskarshamn. I backspegeln kan jag se att det fyllde samma funktion, fyllde samma tomrum inom mig. Härskarlusten och makthungern.

– Jag grävde ner mig fullständigt i det politiska arbetet, och så fortsatte det ända fram till kraschen år 2012.

Under depressionen som följde efter abdikationen från socialdemokraternas partiledarpost återfann han slutligen drömmen han burit som ung: att sätta en representant för Juholt-släktet på samtliga jordens kontinenter. Första anhalt blev Kathmandu i Nepal.

– Jag använde inga dejting-appar eller någon sådant, det anser jag vara fusk! Nej, jag höll mig till den gamla skolan: gick in på en sylta och slog på charmen. Det funkade bra, säger Juholt och ler.

När han försäkrat sig om att en kvinna var havande var det dags att ge sig vidare. Från Nepal reste han till Kuala Lumpur i Malaysia, där han upprepade proceduren. Därefter Johannesburg i Sydafrika, Rio de Janeiro i Brasilien och slutligen kanadensiska Toronto innan han återvände hem till Oskarshamn. Det var under sina resor som idén att starta en food truck växte fram:

Bussen ska få ett högklassigt restaurangkök.
Bussen ska få ett högklassigt restaurangkök.

– Jag hann ju med annat än att jaga kvinnor på mina resor – jag hade också gott om tillfällen att njuta av den lokala maten, berättar Juholt som just nu håller på att renovera en utrangerad regionalbuss som han köpt billigt från Kalmar Länstrafik.

Planen är att till sommaren åka runt till de många små stadsfestivaler runtom i landet och servera vad han kallar ”en sorts kosmopolitisk husmanskost med influenser från samtliga kontinenter”.

– Min förhoppning är att barnen så småningom ska vilja jobba i familjeföretaget, och driva vidare konceptet i sina hemländer och bygga upp en global food truck-kedja tillsammans med mig. Jag vill att ”Juholt” ska bli synonymt med ”god mat” världen över!

Fyra snabbfrågor

Förebilder: Gordon Ramsay, Alexander den store, Ming-dynastin.
Favoritkök: Om jag måste säga ett säger jag det thailändska. Fräscht och vulgärt på samma gång!
Favoriträtt: Burgare.
Matfilosofi: Närskjutet och hemodlat.

Robert Rosén