Vi fick klara oss själva. Nu är vi världsledande, säger Ana och klappar om sin livspartner Carlos.

”Invandrare äter gräddfil på en räkmacka”

27 februari 2016

Möt Ana och Carlos Gonzales. De har varit gifta i snart sextio år, men är kärare än någonsin. Tillsammans driver de CG Percussion, det världsledande rytm- och musikföretaget med bas utanför Kumla. Strax öppnar de ett nytt varuhus – i Hong Kong. I serien Svenska öden berättar de öppenhjärtigt för vår reporter Nina Bregovic om framgångarna, svensk snö och vikten av att ha en alldeles egen jordkrubba.

– Det finns inget liv efter döden. Allt är bara gult!
Vi har sett dem på tv. Hos såväl Lasse Holmqvist som Skavlan. Det ständigt brunbrända, kärleksfullt nojsande och kontroversiella paret från Kuba – och Kumla. Carlos Gonzales slår ut med armarna. Ana nickar retoriskt. De sitter tätt intill varandra i vildsvinssoffan.
– Punkt slut, liksom. Ingenting. Bara gult mörker!

Det är en solig vintertisdag i Kumla. Alla i staden går klädda i den gröna snötunikan, prydd med röda liljor. Carlos har precis fått en ny höft. Obekymrat serverar han kaktusolja spetsad med rom i eleganta glas av kärnis.
– Det gäller att smörja ledkulan! skrattar han bländvitt.

Hemmet i Kumla.

Vi träffar paret i den gamla patriciervillan på Centralvägen. Här har de bott i 44 år. Inget skvallrar om att här bor några av landets allra rikaste medborgare. Det är fortfarande low profile som gäller. Åtminstone i vardagen. Att verka utan att synas, för att låna av Wallenbergs. Därför har de inrett villan därefter. Blont, transportskadat kök från Marbodal. Tvättstuga med second hand-kakel från Kumla-Bengtsson. Nyligen köpte de nyligen också en container begagnad datorutrustning från Örebro kommun – som de omgående skickade till återvinning.
– Det känns bra att kunna bidra, säger Ana.

Det enda som vittnar om välstånd är möjligtvis den takhöga plasmaväggen i vardagsloungen. Eller ”studion”, som Ana säger. I den kan de se världen i realtid, länkad från rymdskyttel. Alternativt följa bardvalar i Antarktis via lins i sjunksonder.
– Är man som jag uppväxt i skuggan av en aldrig realiserad skomakardröm i Havannas slum så vet man vad som gäller, konstaterar Carlos och ser för ett ögonblick bister ut.

Los Micro Estrellas. Carlos och Ana längst t v.

Paret kom till Sverige redan som 16-åringar. De var medlemmar i den kubanska dansorkestern Los Micro Estrellas (småstjärnorna). Ana dansade, Carlos spelade guiro, ett gurkliknande rytminstrument i trä som gnids med en pinne, eller snarare en tagg, från Morenon, det mellanamerikanska jordpiggsvinet. Efter ett par dagars uppträdanden på Cirkus i Stockholm sökte de asyl.
– Vi kände direkt att vi ville bo här. Snön. Tystnaden. Människornas komplexa gåtfullhet. Vi var i sanning utleda på rebelledare och voodoo. Palmolja i maten. Kokosnötter och sådan skit, fräser Ana med lågande blick.

För att försörja sig började de tillverka olika slags rytminstrument. De bodde i en kall etta i Gubbängen. Första vintern förfrös Carlos ena tummen. Ana fick suga den varm. De ler åt minnet.
– Vi hade ju varandra. Och den bruna elfilten!

Nurengon, den ensträngade vevsveparen.
Vissmans triangel.

Tillsammans uppfann de olika slagverksinstrument som de sedan sålde i tunnelbanan, då nybyggd. Bland annat Gerimban, en skallra av björk med en fjäder inuti. Ljudet påminner om en syrsas, fast kraftigare. Ana ritade prototyperna medan Carlos stöpte formar på spisen eller svarvade inne på toaletten. Sedan följde Nurengon (den ensträngade vevsveparen), Aludun (plåtkrukan) och klassikern Vissmans Triangel. Resten är historia. Idag har företaget 14 000 anställda i tre världsdelar. Och över 900 globala patent.

Paret har dock inga planer på att trappa ned. De har elva barn, spridda över planeten.
– Men inget av dem vill ta över. Jelinda har till och med sagt att hon hatar alla former av rytmisk musik, fnissar Carlos. Hon jobbar som avbytarastronaut i det indiska rymdprogrammet. Hon hoppas snart få komma upp i ett permanent och totalt viktlöst tillstånd, helt utan ljud. Vi kan inte styra dem. Det är ju deras liv. Men vi har duktiga medarbetare!

När det gäller existentiella spörsmål har paret Gonzales länge haft en frontposition i Sverige. Livet efter döden, universums gränser, skapelsens helighet – det mesta har de behandlat i sina riksseanser, samt i parets så kallade Sju Skrifter, nyligen översatta till det senaste språket: isländska.
– Fantastiskt roligt, säger Carlos. Kul att äntligen kunna nå ut till Laxness poetiska ättlingar. Tyvärr är det mest bara gult efter döden, som sagt. Men det är ju en rätt trevlig färg om man tänker efter.

Att paret röstat på invandringskritiska Landsortspartiet i senaste valet är som bekant ingen hemlighet. De ser dock stödet som något självklart och naturligt.
– Dagens invandrare har det för lätt. De får allt serverat. Se på oss. Vi fick klara oss själva. Nu är vi världsledande. Samhället förfaller om människor får äta gräddfil på en räkmacka, säger Ana.
Hon har dock själv aldrig haft några tankar på att ägna sig åt politiken.
– Nej, jag tycker inte om politik. Massa tjafs, mest.

Men du har ju väldigt uttalade politiska åsikter?
– Nej, det har jag inte. Det är helt vanliga åsikter.

De kom till Sverige redan på 60-talet. Händer det att de längtar tillbaka till Kuba?
– Väldigt sällan, säger Carlos. Men blir det för svårt lägger vi oss i jordkrubban, och bara andas. Eller så röker vi jaja-broccoli. Vi hade en liten planta med oss när vi kom. Nu har vi ett helt trädgårdsland på baksidan, som vår stab torkar och rullar – det är något alla borde ha.
Ana fyller leende i:
– Gissa om man blir snäll. Toktrevlig!

Fem snabba:

  • Samhällsplanering eller ergonomiskt utformade grävredskap?
    – Det första. Spadar vet jag redan vad det är (Ana).
  • Tranströmmer eller Ipren?
    – Båda. Jag får huvudvärk av poesi, men kan inte vara utan (Carlos).
  • Domkraft eller annandagsrea?
    – Kraften i dömandet! Jag är trots allt katolik (Ana).
  • Spotify eller fjärrvärme?
    – Samma sak, ju! (Carlos).
  • Atom eller kosmos?
    – Gillar inga former av mos! Det första (Ana).

Fakta:

  • Namn: Ana och Carlos Gonzales.
  • Ålder: 72 år.
  • Familj: Elva barn (23–56 år).
  • Yrke: Grundare av CG Percussion. ”Årets svenskar 2002”.
  • Bor: Kumla, Älvsjöhyttan (husvagn, Polar 470 -79:a).
  • Visdomsord: Guds nåd är var morgon ny.
  • Det visste du inte om oss: Målar fältslag på torkade äggskal.

Nina Bregovic