Med kroppen som motståndsrörelse.

Svensk kroppskonst högt bland Draculas berg

20 mars 2016

Möt Lydia of Sweden, sex- och performanceartisten som gör annorlunda karriär. Hon har lämnat Los Angeles dollarstinna porrindustri till förmån för ett liv som stripteasedansös i Chnêcher – en bergsby i Transsylvanien.

– Redan som liten vill jag bli något annat. Bryta mig ut. Man kan säga att jag lyckats.

Krogen, mitt i byn.

Vi sitter i den minimala logen bakom scenen. Lydia har just avslutat sin ormande nakendans inför en andäktig publik på en liten bykrog belägen högt upp i de dimmiga rumänska Korpbergen. Lydia är fortfarande svettig, torkar kroppen med en huvtröja från Stadium.
– Här tar man det man har, det är det jag gillar, säger Lydia

Logen, eller snarare skrubben vi sitter i är hennes bas sedan tio månader. Här laddar hon upp inför sin show. På väggarna sitter samlarbilder av tjeckiska hockeyspelare, ett krucifix – och ett foto av Stefan Löfven. Rummet saknar el, precis som byn. Stearinljus eller oljelampor är det som gäller, även på scenen. Rinnande vatten finns inte i kommunen.
– Visst är det mysigt härinne! Stefan är gift med en tremänning till min moster; jag tycker att han har sådan karisma. Hockeybilderna är Bogdans, ägarens, liksom det där träkrysset.

Familjen Albescu. Sönerna Ilon och Vlad, samt mamma Roxandra och pappa Bogdan.

Gatorna utanför krogen är leriga. Här finns inga bilar. Två magra hästar står löst bundna intill en vattenho i form av ett uttjänt badkar. Höns springer kacklande omkring mellan enkelt ihopspikade hybblen. Publiken på Fgaderc, som krogen heter (ung: Leva loppan), består i princip av bybefolkningen, cirka trettio personer. De flesta är anspråkslöst klädda pensionärer, många tandlösa, men vänligt skrattande. Därutöver är det krogägaren och hans familj: fru Roxandra samt de två tioåriga tvillingpojkarna Ioan och Vlad, som serverar Plat till gästerna, en blandning av kornmjöl, fårtarmar och lök – lättuggad men närande bergskost.

När Lydia of Sweden äntrar scenen i guldpaljettklänning, röda sammetstofsar runt handlederna, vit halsboa och svart cylinderhatt tystnar ätandet. Det går ett sus genom lokalen. Lojt nynnande den gamla Karl Gerhard-kupletten ”En katt bland hermelinerna” börjar Lydia  långsamt och förföriskt  plocka av sig plaggen, ett efter ett …

Lydias egentliga namn är Sara Päiviriinta. Hon föddes i Södertälje för 32 år sedan. Redan tidigt ville hon stå på scen, agera.
– Det började i småskolan. Min mamma, som var rektor, såg till att jag fick vara Lucia fyra år i rad. Det gav mersmak. Tyvärr har jag ingen kontakt med henne längre eftersom hon är död. Men det är delvis för att hedra henne som jag valt Chnêcher som konstnärlig bas.

Det är så du ser det – en konstnärlig verksamhet?

– Tveklöst! Om inte kroppen är konst, vad är då konst? Raggarbilar? Renar? Ett dike?

Lydia välkomnar turister på Las Palmas flygplats.

Efter gymnasiet jobbade Lydia ett par år som Bamse på Las Palmas. Hon klädde varje morgon på sig en brun björnkostym och lekte med semesterfirarnas barn i timmar. I trettiogradig värme.
– I början gillade jag det. Pälsdräkten var som ett andra hem, ingen visste att det var jag som fanns där naken inuti. Men en eftermiddag fick jag nog. En unge från Skövde ropade ”björnjävel” efter mig. Jag kände en blixt genomkorsa mig, slet av mig kostymen och hoppade ilsket fram med brösten skumpande, medan turisterna flydde i panik med barnen. Det var som en befrielse. En rening! Jag anade kraften i min blottade kropp. Att den var mitt kall, mitt uttryck. Jag fick sparken, men det betydde ingenting.

Lydia har berättat om dessa händelser många gånger. Nyligen hos Malou i TV4. Där redogjorde hon också för de feta dollarkontrakt som en tid drev henne till Los Angeles filmindustri.
– Kul i början. Men efter tio, elva sprutrullar var det som att ha Bamsedräkten på igen. De två åren har dock gjort mig ekonomiskt oberoende.

Jay-Z i Lydias säng.

Nu bor hon i ett skjul bakom Bogdans krog. Det är utedass, vedeldning och brunn som gäller. Men hon har en solcell på taket som laddar den satellitanslutna smartphone med vilken hon håller kontakt med omvärlden, lägger ut performancebilder på Facebook, twittrar med väninnorna i LA och agenten Marc i London.
– Det enkla livet passar mig perfekt. För att hålla värmen kalla vinternätter brukar jag ofta ta in Bogdans get Jay-Z i sovalkoven, det är jättemysigt.

På senare tid har hon märkt att flera i publiken på Fgaderc vill att hon ska behålla kläderna på – att de upplevt nakenhet, men aldrig paljetter och cylinderhatt. Det här har gett henne en delvis ny syn på livet och konsten.
– Skalet som motståndsrörelse! Jag funderar faktiskt på Bamsedräkten igen. Kanske kan den komma till heders? Som en syntes av mitt liv? Både konstnärligt och personligt.
– Hoppas ingen i publiken skjuter mig bara, säger hon och skrattar. Flera av dem är gamla björnjägare.

Fem snabba

  • Politik eller plast?
    – Politik. Alla sex dagar i veckan.
  • Gröt eller cement?
    – Gröt. Funkar också som murbruk har jag lärt mig här. Tvärtom går inte.
  • Marx eller marknaden?
    – Åh, det första. Älskar bröderna Marx.
  • Morakniv eller sudoku?
    – Hatar kryptofascism. Kniv.
  • Arv eller miljö?
    – Ett arv skulle sitta fint. Tar det.

Fakta

  • Namn: Lydia of Sweden (Sara Päiviriinta).
  • Ålder: 32 år.
  • Familj: Bogdan Albescus katt Dragos.
  • Yrke: Dansös. Kroppskonstnär. Aktris.
  • Bor: Chnêcher, Rumänien. London.
  • Visdomsord: En resa börjar alltid med en biljett.
  • Det visste du inte om mig: Har brutit i Öppet Spår (i Oxberg).

Nina Bregovic