Magnus Wikström och John Ohlsson har bott i Nackareservatet i två år.

Svensk indianstam vill bli erkänd

18 september 2016

Efter en resa till Sydamerika lämnade Magnus och John sina familjer och flyttade ut i skogen. Nu lever de som apacheindianer i Nackareservatet, och vill bli erkända som ett minoritetsfolk.

– Vi är en svensk gren av apachestammen, och kräver att få det erkännande vi förtjänar. Vi har levt här ute i två år nu, säger Magnus Wikström, 34.

– Och innan dess studerade vi apachekulturen under flera år, både på plats i USA och genom böcker och internet, och nu lever vi i stort sett exakt som dem, fyller vännen John Ohlsson i.

Magnus och John har följt varandra genom livet. De växte upp i samma hyreshus i Stockholmsförorten Bagarmossen, gick i samma klass genom grundskolan och gymnasiet. Efteråt fick de båda jobb på en golvläggningsfirma i Jakobsberg, och bildade familj ungefär samtidigt. Intresset för indianer har alltid funnits där, men tog särskilt fart när Magnus fick sitt andra barn.

– Jag kände mig fångad av alla krav och förväntningar som ställdes och började tänka väldigt mycket. När vi fick vårt andra barn började jag åka ut till reservatet igen. Jag åkte dit efter jobbet och bara gick omkring. Det var som ett lock lyftes av från luftstrupen. Plötsligt kunde jag andas fritt igen.

– Reservatet har alltid varit speciellt för oss. En frizon, säger John.

Reservatet de refererar till är friluftsområdet Nackareservatet som ligger i Stockholm och Nacka kommun, och nu har Magnus och John levt där i två år, som mer eller mindre autentiska apacheindianer. De bor i varsin ”tipi” med några hundra meters mellanrum, och livnär sig på jakt och vad skogen har att erbjuda. Just nu väntar de otåligt på att lingonen ska bli fullmogna.

– Vi tröttnade på hela grejen med samhället. Som indian är du fri. Inga tider att passa, inga barn som drar i dig, ingen arbetsgivare som suger ut dig. Inget snack om blöjbyten och bostadsrätter.

– Det är klart att det var ett tufft beslut. Inte minst att lämna barnen. Men det var det värt. Idag är jag en hel människa, säger Magnus.

Men emellanåt händer det att de lämnar skogen för att gå till macken i Bagarmossen.

– Vi är inga absolutister på det sättet. Vi vill bara leva enklare, friare.

– Samhället har en hel del utmärkta varor och livsmedel, det är det inget snack om. Det är allt det andra vi vill bort från. Krav, ansvar och hela den biten.

John Ohlssons karta till regeringen.
John Ohlssons karta till regeringen.

I övrigt försöker de leva så autentiskt som möjligt, och i somras skrev de ett brev till regeringen, där de krävde att bli officiellt erkända och likställas med andra minoritetsfolk i Sverige. De väntar fortfarande på svar.

– Vi glömde skriva avsändaradress, så de kan ha haft svårt att nå oss. Reservatet är ju rätt stort. Det är därför vi nu valt att gå ut i media, säger John och ber oss publicera en karta som han ritat.

– Det finns en stickväg in i området. Alldeles i början växer en gammal ihålig tall. Där går det bra att lämna brev och meddelanden.

Mona Lisander